Cybersäkerhet med kringutrustning: Den nya säkerhetsrisken finns kanske redan på ditt skrivbord

Cybersäkerhet handlar inte längre enbart om datorer, servrar och nätverk. På många skrivbord finns kringutrustning som skrivare, webbkameror, tangentbord, möss, dockningsstationer och USB-enheter som också kan bli en väg in för cyberattacker. När dessa enheter ansluts till företagets system kan de skapa säkerhetsrisker som är lätta att förbise, särskilt om de saknar uppdateringar eller tillräckligt skydd. Samtidigt ökar mängden uppkopplad utrustning på arbetsplatser, vilket gör det viktigare att se hela arbetsmiljön som en del av cybersäkerheten. Genom att förstå riskerna med kringutrustning går det att minska sårbarheter och skapa ett starkare skydd mot dagens allt mer avancerade digitala hot.

Kringutrustning kan öppna dörren för cyberattacker

Kringutrustning har länge betraktats som relativt harmlös jämfört med datorer och servrar. Ett tangentbord används för att skriva, en mus för att navigera och en skrivare för att hantera dokument. Problemet är att moderna enheter ofta är betydligt mer avancerade än så. De kan ha egna operativsystem, lagringsutrymmen, nätverksanslutningar och programvara som behöver uppdateras. När en sådan enhet kopplas till företagets IT-miljö blir den därför en del av den digitala angreppsytan. En angripare som lyckas utnyttja en sårbarhet kan i vissa fall använda kringutrustningen som en väg vidare mot andra system och information.

Enheter som ofta hamnar utanför säkerhetsarbetet

En viktig utmaning är att kringutrustning inte alltid omfattas av samma säkerhetsrutiner som datorer och servrar. IT-avdelningen kan ha tydliga processer för antivirus, brandväggar, lösenord och säkerhetsuppdateringar, samtidigt som en skrivare eller dockningsstation får betydligt mindre uppmärksamhet. Det skapar en lucka som angripare kan försöka utnyttja. Särskilt problematiskt blir det när utrustningen är ansluten till nätverket under lång tid utan att någon kontrollerar dess konfiguration. En gammal firmwareversion, ett standardlösenord eller en onödig nätverksfunktion kan då bli en säkerhetsmässig svaghet.

Skrivare är ett tydligt exempel på varför kringutrustning behöver tas på större allvar. Moderna nätverksskrivare kan lagra kopior av dokument, användaruppgifter och annan information i sitt interna minne. De kan dessutom kommunicera direkt med företagets nätverk och ta emot dokument från flera olika system. Om skrivaren har bristande åtkomstkontroll eller föråldrad programvara kan den därför bli intressant för en angripare. Detsamma gäller multifunktionsmaskiner som även skannar och skickar dokument digitalt. En fysisk apparat kan med andra ord ha funktioner som närmar sig en mindre dator.

USB och anslutningar skapar ytterligare angreppspunkter

USB-enheter innebär en annan typ av risk eftersom de kan introducera både hårdvara och programvara i en organisation. Ett USB-minne kan exempelvis innehålla skadlig kod, medan vissa specialbyggda enheter kan identifiera sig som tangentbord eller andra typer av kringutrustning. Risken handlar därför inte enbart om vad som finns lagrat på enheten. Även själva anslutningen kan utnyttjas. Därför bör organisationer ha tydliga regler för vilka externa enheter som får anslutas till företagets datorer och hur okända enheter ska hanteras.

Även till synes enkla produkter kan påverka säkerheten. Dockningsstationer, externa bildskärmar, webbkameror och headset kan kommunicera med datorn genom USB, Bluetooth eller nätverk. Trådlösa tangentbord och möss kan dessutom innebära risker om kommunikationen inte är tillräckligt skyddad eller om enheterna använder äldre teknik. Det betyder inte att all kringutrustning är farlig. Däremot behöver organisationen förstå vilka funktioner varje enhet har, vilken information den kan komma åt och hur den uppdateras. Säkerhetsarbetet behöver därmed omfatta hela kedjan mellan användare, dator och ansluten utrustning.

Så utnyttjas skrivare, USB-enheter och annan utrustning

När en angripare söker efter vägar in i en organisation behöver målet inte alltid vara den mest uppenbara datorn. Enheter som är sämre skyddade kan vara attraktiva eftersom de ofta får mindre uppmärksamhet. Om en skrivare, kamera eller annan nätverksansluten produkt har en känd sårbarhet kan den potentiellt utnyttjas för att få åtkomst till ett system eller samla information. Angrepp kan också ske genom fysisk åtkomst, exempelvis genom att någon ansluter en obehörig USB-enhet till en arbetsstation. Säkerheten måste därför hantera både digitala och fysiska angreppsvägar.

När en skrivare blir mer än en skrivare

En nätverksansluten skrivare kan innehålla betydligt mer information än många användare tänker på. Dokument kan tillfälligt eller permanent lagras i enhetens minne, och administrationsgränssnittet kan ge tillgång till inställningar för nätverk och användare. Om administratörslösenordet aldrig har ändrats eller om enhetens firmware inte uppdateras kan det skapa en onödig risk. Även utskriftsköer och skannade dokument behöver hanteras på ett säkert sätt. Organisationer bör därför betrakta skrivare och multifunktionsmaskiner som IT-enheter, inte bara som kontorsutrustning.

Flera typer av kringutrustning kan påverka cybersäkerheten på liknande sätt:

• Nätverksskrivare kan lagra dokument och kommunicera med interna system.

• USB-enheter kan introducera skadlig kod eller användas för obehörig åtkomst.

• Dockningsstationer kan ge anslutning till flera portar och externa enheter.

• Webbkameror och headset kan hantera ljud, bild och annan användardata.

• Trådlös kringutrustning kan innebära risker om anslutningen använder föråldrade säkerhetsfunktioner.

Det är också viktigt att förstå att en lyckad attack inte alltid behöver leda direkt till ett större dataintrång. En angripare kan först använda en komprometterad enhet för att kartlägga miljön, identifiera andra system eller samla teknisk information. Därefter kan angreppet utvecklas stegvis. Denna typ av rörelse mellan system brukar beskrivas som lateral förflyttning. Därför kan även en mindre sårbarhet få större konsekvenser om den ger angriparen möjlighet att nå mer värdefulla delar av infrastrukturen.

Användarnas beteende spelar en central roll

Tekniska skydd är bara en del av säkerheten. Användare behöver också förstå varför det kan vara olämpligt att ansluta privata USB-minnen, installera okända drivrutiner eller koppla in utrustning från en okänd källa. Ett tillbehör som ser ut som en vanlig adapter kan exempelvis ha funktioner som användaren inte känner till. Därför bör medarbetare få tydliga instruktioner om vilka enheter som är godkända. Rutinerna behöver samtidigt vara praktiska, eftersom alltför komplicerade regler riskerar att kringgås när användaren behöver lösa ett konkret arbetsproblem.

Även leverantörskedjan behöver vägas in. Företag köper ofta kringutrustning från många olika tillverkare, och varje produkt kan ha egna rutiner för uppdateringar, support och säkerhet. Om en modell slutar få säkerhetsuppdateringar kan den fortsätta användas trots att risknivån har förändrats. Därför är det viktigt att känna till vilka produkter som finns i verksamheten och när de behöver bytas ut. En fungerande inventering gör det enklare att upptäcka gamla enheter, avaktivera onödiga funktioner och säkerställa att säkerhetskraven följs över tid.

Så minskar du säkerhetsriskerna på arbetsplatsen

Att skydda kringutrustning kräver inte nödvändigtvis komplicerade tekniska lösningar. Det första steget är att skapa en tydlig bild av vilka enheter som faktiskt används. Företaget behöver veta vilka skrivare, dockningsstationer, USB-enheter, webbkameror och andra tillbehör som är anslutna till datorer och nätverk. Därefter går det att bedöma vilka funktioner de har och vilken information de kan komma åt. En sådan inventering gör det lättare att upptäcka utrustning som saknar uppdateringar, använder osäkra standardinställningar eller fortfarande är ansluten trots att den inte längre behövs.

Uppdateringar och åtkomstkontroll minskar exponeringen

Firmware och annan programvara i kringutrustning behöver hanteras på samma sätt som programvara i övrig IT-infrastruktur. Säkerhetsuppdateringar kan täppa till kända sårbarheter och minska möjligheten för angripare att utnyttja gamla säkerhetsbrister. Samtidigt bör standardlösenord bytas och administrativa gränssnitt skyddas med stark autentisering där det är möjligt. Funktioner som inte behövs bör stängas av. Om en skrivare exempelvis inte behöver vara åtkomlig från internet finns det liten anledning att exponera den externt. Principen bör vara att varje anslutning och funktion ska ha ett tydligt behov.

Nätverkssegmentering kan dessutom begränsa konsekvenserna om en enhet ändå skulle komprometteras. Genom att placera kringutrustning i separata nätverkssegment kan organisationen minska möjligheten för en angripare att röra sig fritt mellan olika system. En komprometterad skrivare behöver exempelvis inte ha direkt kommunikation med servrar som hanterar känslig information. Åtkomstregler kan användas för att begränsa vilka system enheten får kommunicera med. På så sätt skapas flera säkerhetslager, där ett intrång i en enskild enhet inte automatiskt innebär tillgång till hela nätverket.

Tydliga rutiner gör säkerheten lättare att följa

Organisationer behöver också bestämma hur ny kringutrustning ska godkännas innan den kopplas in. Det bör finnas en process där IT eller ansvarig säkerhetsfunktion kontrollerar produktens säkerhetsfunktioner, uppdateringsmöjligheter och kompatibilitet med företagets krav. Samma princip gäller när utrustning ska bytas ut eller tas ur drift. Gamla enheter bör inte lämnas anslutna bara för att de fortfarande fungerar. Om en produkt inte längre får säkerhetsuppdateringar kan ett utbyte vara en mer effektiv säkerhetsåtgärd än att försöka kompensera för begränsningarna med andra kontroller.

Medarbetare behöver samtidigt veta vad som gäller i vardagen. Det ska vara tydligt vilka USB-enheter som är godkända, hur okända tillbehör ska hanteras och vem som ska kontaktas när en ny produkt behöver anslutas. Utbildning kan också minska risken för att användare själva installerar drivrutiner eller ansluter utrustning från okända källor. Säkerhetspolicyn bör vara konkret och kopplad till verkliga arbetssituationer. När reglerna är begripliga blir det enklare för medarbetarna att följa dem utan att produktiviteten påverkas mer än nödvändigt.

Säkerhet behöver följa utrustningens hela livscykel

Slutligen bör kringutrustning ingå i företagets löpande säkerhetsarbete. Det räcker inte att kontrollera en produkt när den köps in. Firmware behöver följas upp, konfigurationer bör granskas och gamla enheter ska avvecklas på ett kontrollerat sätt. För utrustning som lagrar information behöver även radering och återställning hanteras korrekt innan produkten lämnar organisationen. Genom att behandla kringutrustning som en integrerad del av IT-miljön blir det möjligt att upptäcka risker tidigare och minska antalet oskyddade vägar in i verksamhetens digitala infrastruktur.